Hat och en gnutta kärlek. Mitt pågående bok- och filmmanusprojekt

Mitt pågående manusprojekt nr 1:
Romantic-crime romanen Hat och en gnutta kärlek

Benjamin är trettiosju år när han blir gripen efter femton råa våldtäkter som eskalerat till mord. Charlie är trettionio och författarinna.
När förlaget skickar Charlie till fängelset för att skriva en biografi om Benjamin startar de något som är omöjligt att stoppa.

I skriftens spår kommer hemlighet på hemlighet upp och ingen är oskyldig.
En enkel fråga hade kunnat förhindra det som hände den lilla pojken.

Ideén till den här boken kom till mig via media. En liten artikel i en tidning som jag sparade i flera år och aldrig kunde få ur huvudet. Jag undrade ständigt vad som gjort Benjamin till seriemördare och hur han tänkte.
Driven av det har jag gjort grundlig research och läst massor av böcker.
På vägen har jag insett varför Benjamin gjorde det han gjorde, men har svårt att förstå dem runt honom.
Ett barn föds inte ont, eller?



30 september 2015

En början-956

"Krossad is?"
"Nej, tack, det räcker så här", svarade jag och drog till mig glaset med juice.
"Något annat?"
"Nej, tack", fortsatte jag och ville att han skulle gå.
"Vi har ett erbjudande idag", började han och lutade sig över mig.
Jag drog ihop min kofta och funderade några sekunder på om jag skulle resa mig och gå, men , nej, det var inte artigt att göra på det sättet. Istället vände jag mig mot honom igen och satte upp handen mot hans hand.
"Det är bra", sa jag med betoning på bra. "Jag vill inget ha."
Den sista juicen försvann ner i min strupe och jag tittade på människorna som for runt på dansgolvet. Det vore förmätet av mig att kalla det dans, mer brottning skulle jag kalla det. Fulla män som gjorde sitt bästa för att snärja kvinnor med tätatät och förstulna kyssar på kind.
Kyparen stor fortfarande kvar. 
Just ja, han vill säkert ha dricks, tänkte jag och grävde i jackfickan efter plånboken. Tomt. Nästa ficka. Tomt där med.
Han harklade sig och såg irriterad ut.
"Jag har visst tappat plånboken", mumlade jag och tryckte ner handen i den trånga byxfickan. Tanken, jag är rånad, for genom huvudet och jag skakade på det som för att rensa hjärnan. Var hade jag använt plånboken sist? Jovisstja, på bokaffären intill.
Kyparen vinkade till sig en annan kypare och de pratade sinsemellan.
Jag kollade igenom jackan igen, lade nycklarna, en bok om astronomi, en vinröd sjal, ett lypsyl och min anteckningsbok på bordet. Tomt. Jisus, jag hade busskortet i plånboken och en massa andra kontokort, och fotografiet på Maja, och ...
Kyparen böjde sig mot mig och viskade i mitt öra:
"Du kan betala in natura."

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar