En början-398

"Är hon min?" sa jag och höll tummarna så hårt att fingrarna blev rödflammiga. "Min egen?"

"Ja, i alla fall i sommar. Vi tänkte..." Pappa harklade sig och tittade på mamma. "Vi tänkte att du skulle få visa att du kan sköta en häst. Vi vet att du tagit hand Pinocchio på ridskolan, men...det är inte riktigt samma sak. Den här måste du sköta dygnet runt. Jag har pratat med bonden och fått lov att hysa in Siri som hon heter. 

Mamma nickade och tog mina händer. "Vi vågar inte köpa henne ännu. Det finns så mycket annat i ditt liv."

Jag visste mycket väl vad hon syftade på. Varje måndag var jag på teaterskolan och onsdagarna var vigda åt karaten. Lisa hade pratat om att vi skulle börja på balett, men...nja...med min klumpiga kropp skulle jag väl likna en elefant.

"Lillis?"

Jag mötte pappas blick. "Ja."

"Du måste lova mig att sluta umgås med killarna nere på byn. Det är det enda vi kräver."

Åh nej, tänkte jag och såg min kille framför mig. Det var det jag visste. Pappa hade en baktanke med allt han gjorde. Nåja, det skulle nog inte bli så svårt att smita ut på nätterna. Jag kunde låtsas att jag sov. Det skulle bli många tidiga kvällar i sommar. Jag lade händerna bakom ryggen och fingrarna i kors. "Mm pappa."

En början-397

Han såg henne stå ensam i busskuren. En liten mörkhårig tjej med alldeles för stora kläder och höga, röda basketskor. Vid hennes fötter låg en vit, tufsig hund och en resväska på hjul. Hon blir ett perfekt byte, tänkte Olaf och lade handen på övre delen av ratten.

En början-396

"Om jag inte vaknar mer...sörj mig inte för länge är ni snälla...och Maja...sök den där kursen i teckning som du alltid velat göra."

Hela familjen var som förlamade efter mammas ord. Pappa stod tyst och tittade på oss barn när vi tog adjö av henne. Ronny spelade på sin mobil. Klas grät oavbrutet och lilla Teodora stod tyst.

"Lova att inte bråka mer." fortsatte mamma med låg röst. "Älska varandra. Tänk på att tiden inte alltid är så lång. Lova."

Hon lade sig mot kudden igen och höll ena handen över bröstet. Cancer är ett fult ord tycker jag. Ett ord jag inte velat lära mig. Den är brutal och sliter människor från en. 

"Jag...lovar i alla fall", sa Teodora med trotsig röst och torkade tårarna med baksidan av handen. "Jag lovar mamma."

Jag ställde mig bredvid min lillasyster och tog hennes hand. "Jag lovar jag med."

Mamma log och skrattade så gott det gick med en mask över ansiktet. Hon gjorde vårt tecken och höjde sin hand för att ta min, men orkade inte och tittade hjälpsökande på pappa som lyfte hennes smala hand.

Den var full av otäcka nålar som ledde till flaskor hängande i ställningen ovanför henne.

MÅNDAG-otrohet

Jaha, så var det måndag igen.

Helgen har ägnats åt att gräva ned självbevattningskabel, fruktträd och Vresrosor. En och annan blomma slank också igenom. Vår femtio meter långa häck har blivit tätare och förhoppningsvis överlever den sommaren.

Det här med sjävbevattningskabel är så smart att jag undrar varför jag inte tänkt på det förut. Du gräver ned en speciell kabel som kostar trettonhundra pix och kopplar på en kran, sedan sätter du dig i hammocken medan vattningen görs automatiskt.

Nu har jag ju inte bara häcken. Det är en hel del blomster och buskar i vår trädgård, men det här underlättar för mig.

Solen har tvingat många träd i skogen att trilla av eller bara bli bruna. Min stora Blodhassel ser mycket ynklig ut just nu. Han fick en massa vatten så jag hoppas den kommer igen.

Jag har rensat ogräs och pillat ner plantor i en ny plantering vi gjort. Bilder kommer senare när det är klart.

Inatt skrev jag fakturor. Klockan hann bli halv tre innan jag kröp i säng. Det är så skönt att vara uppe när resten sover. Ute är det svart och ugglan hoar medan fladdermössen svingar sig dödsföraktande mig. Det är magiskt - bara jag och naturen.

Vi har pratat om otrohet i helgen, och hur det är att ha svenska vice versa utländska män.

Varför är en man eller kvinna otrogen egentligen? Är det rädsla att inte ses? Elakhet? Känslostyrt?

Och hur är det med män? Är svenskar trognare? Är det extra svårt att leva med utländska män?

Jag har varit utsatt för otrohet. Flera gånger. Av killar som jag aldrig trott skulle vara det. Killar jag levt länge med. Jag har aldrig varit otrogen. Aldrig! Det finns inte i min värld. Jag vet hur det känns att bli utsatt. Vet att livet rasar både inom mig och utanför. Glömmer aldrig smärtan när insikten vad som pågår tumlar in i hjärnan. Glömmer aldrig smärtan att höra min älskades röst säga orden.

Av respekt till mitt eget kön strulade jag aldrig med upptagna killar.

Jag lever efter devisen: Behandla andra som du vill bli behandlad själv.

Nu har klockan tickat fram till strax efter nio och jag har lite halvbråttom. Barnen ska köras till sina kompisar och jag ska jobba. Idag blir det städning.

Ha en underbar dag

En början-395

Förvandlingen var ögonblicklig, oåterkallelig och fascinerande för betraktaren, men smärtsam och oändligt långsam för den som utsattes.

Jag var betraktare och låg högt uppe på en klippformation med en kikare tätt intill ögonen. Fullmånen lyste upp det som skedde och jag hörde låga morrningar och gnyenden. Det var nedtrampat där jag låg. Alla dagar och kvällar jag spenderat på platsen hade satt sina spår. En hårtuss, en cigarettfimp, ett använt tuggummi.

En början-394

"Gillar du svensk historia?" sa mannen som dök upp från ingenstans och tog ett hårt tag om min axel. "Jag kan visa dig saker ingen annan sett."

"Jobbar du som guide här?" sa jag och kände hur mina ben darrade. Hans mun log men ändå inte och de kalla svarta ögonen hade ingen pupill. Kläderna hängde över kroppen som trasor och på ena fingret satt en stor bred guldring med en inskription jag inte riktigt kunde läsa.

"Nej, men jag är livets guide", fortsatte han och tryckte in fingertopparna i min axel. "Följ mig. Du kommer inte att ångra dig."

Jag tittade ut över den trånga gången där nunnor och munkar gått i århundraden för hemliga möten, och lämnat nyfödda skrikande barn åt sitt öde när de blivit gravida av misstag. 

Mamma har åkt- plantering och grävning-Skansen-fotografier

Jaha, så var vi ensamma igen.

Mamma åkte hem igår.

Men vi hann ta en tur till Skansen med barnen och dotterns kompis. Det blev en kanoneftermiddag och kväll. Se bara på bilderna.

Barnen lekte i en stor plåtorm och fick träffa en björn på nära håll. En uggelunge höll hov och fick barnen att stå andlöst tysta. Vi åkte tåg, åt glass och våfflor och njöt av att kliva omkring bland folk.

Vi kom hem jättesent och barnen var så trötta att de halvsovande tassade in till sitt rum och somnade innan de lagt huvudet på kudden.

Jag var öm i foten efter promenaden, men samtidigt glad att vi hann åka innan mamma lämnade oss.

Nu är vi själva igen. Ingen som tar hand om våra älsklingar när vi sliter dag och kväll, ingen som fixar mat i en blink när vi utmattade kommer hem, ingen som...ja du fattar va? Det var roligt för oss alla att ha mamma här och jag fick chans att lära känna henne igen. Vi har inte träffats särskilt mycket sedan jag flyttade hemifrån som artonåring. Utelivet lockade mer. Jag hade ingen större lust att tuffa hemåt med tåget och bosätta mig långt ut på landet där inget hände.

Idag har jag varit ledig från jobb, men istället jobbat stenhårt i min trädgård. Dagens uppdrag var att gräva ned bevattningsslangen på femtio meter. jag lyckades få ner tjugofem. Men, men...jag har även lagt fiberduk över mina små skott som jag fått av mina kunder och rensat ogräs och börjat gräva stora gropar till nya träden.

Nu sover barnen och Peter snarkar sittande i soffan. Klockan har hunnit bli två och jag ska krypa till kojs.

Sov gott

En början-393

Fötterna var svarta och runt ansiktet hade de glass. De hade gröna knän och plåstrade händer med trubbiga naglar. Solen lyste så starkt att det rykte om taket. Havet glittrade inbjudande och med jämna mellanrum klöv en grå fena ytan.

En början-392

Det var varmt och kvavt i det lilla rummet. Våldsamma åskknallar ekade i rummet och ljuset från blixtarna lyste upp flickans ansikte. Ingen av de närvarande vågade säga ett enda ord. Tysta tittade de på henne och väntade.

En början-391

En vit, en röd och en blå. Så såg det ut när vi kom fram till podiet. Min häst Cezar var i topptrim, det hade min älskade pappa sett till, och av en händelse hittade han en karta över banan. Eller? Kunde det vara pengarna han gav till mannen med kepsen?

Robbie-Williams-helgen

Som du vet var jag i Göteborg i helgen.

Jag och min man njöt av två lediga dagar och bodde på ett hotell på en båt. Det heter IBIS hotell och rekommenderas varmt. Frukosten ingick.

Bilresan dit var som alla andra bilresor sommartid. Varm och lång. Rumpan värkte och höfterna med. Jag blev rastlös och vi stoppade både här och där för att göra bensträckare. Den här underbara fontänen lockade mig till att dansa. Några sekunder funderade jag på att hoppa i den. Du vet - göra en Anita Ekberg.

Dag två shoppade jag både snygga fejkskinnbyxor och bok. På eftermiddagen gick vi till arenan och in. 

Den var stoooor

Men den fylldes så sakteliga med massor av folk.

Och jag såg...nästan ingenting. Bannade mig själv för att jag inte stannat längst där framme. 

Konserten var fantastisk och jag njöt, men led samtidigt som alla andra på arenan av ont i ryggen. Vi hade trots allt stått från halv sex och konserten höll på till klockan elva prick.

Sista låten sjöng vi, det vill säga publiken, medan Robbie stod tyst och lyssnade. Det var magi.

Vi gick genom trånga, överfyllda gator till bilen och körde hemåt, men stannade och sov i Husqvarna. Efter två timmar for vi vidare hemåt via nästan tomma vägar.

Nästa gång ska jag stå längst fram.