Är du fördomsfri?

Mångmamma pratar i dagens blogginlägg om fördomar.

Hur är det egentligen? Är ni dränkta i sådana, om hur olika människor beter sig.

Allvarligt talat kan jag erkänna att jag ofta förknippar finnar med knivar och sprit, och zigenare med stora vida kjolar, och inte alltför goda avsikter.

I en diskussion häromdagen pratades det om hur ofta man kliver åt sidan utan att undersöka om en liggande, lite trasigt klädd man mår bra. Det kan ju lika gärna bero på sjukdom.

Och alla dessa tiggare...ibland undrar jag för mig själv hur många av dem som verkligen är fattiga.

Då och då övermannas jag av mitt dåliga samvete och skänker lite pengar till dem, men faktum är att jag har en väninna som en gång ville bjuda en tiggare på ett hamburgermål, men dissades med orden: "Sådant skit vill jag inte ha. Pengar är det enda som duger."

Behöver jag säga att hon aldrig mer gav ett enda öre till en tiggare?

Är det kanske till och med så att vi lever i vår egen fördom? Att en person som av andra ses som mindre värd känner sig så?

När jag var i Thailand mötte jag flera horor, och ville ta hand om varenda en.

Tjocka tyskar kom gående längs gatorna med sina feta prinskorvsfingrar hårt hållande en spinkig mörkhårig, ung jänta, ibland till och med två flickor.

Jag mådde illa, och tyckte att de var vidriga.

Men allt är inte vad det ser ut, och på vägen genom Thailand mötte vi kvinnor som både var starka, och vackra, men hade en relation med en utlänning som fått forma om sitt liv av kärlek till landet och kvinnan.

Det är nyttigt att resa runt på vårt jordklot, och träffa människor med andra tankar än en själv. Fördomar kommer alltid att finnas, oavsett vad politiker och andra höjdare säger. Bilder finns inuti av hur det kan vara, men behöver inte alltid stämma överens med sanningen.

Nu till något annat:

Min lilla åttaåring har precis fått träffa Adolf Hitler genom filmen Mein Kampf, och fick plötsligt radikalt ändra sin åsikt om att Hitler var ball, och att korset var coolt.

Märket avritas ofta på teckningar som barnen på skolan gör, och lärarna försöker förklara vad det innebär.

När jag hittade filmen på affären bestämde jag mig för att låta Razmus ta del av innehållet, och kanske förstå vidden av det Hitler gjort. Något han också gjorde, och dessutom informerade sina kamrater om.

Stoooor eloge till honom.

Nej, nu skall jag ut och leta efter katten som varit underligt osynlig sedan snickarna åkte iväg...

Högt upp med skallrande tänder

Idag testade jag om det var datorn som var knäpp, eller vårt mobila internet.

Svaret är internet, och just nu sitter jag på vår nya balkong och skriver.

Det verkar som om nätet är bättre här uppe, och jag har trotsat min höjdrädsla och klättrat uppför stegen med andan i halsen.

Dessvärre glömde jag mina glasögon, och ser allt suddigt, men...jag har täckning, och kan kommunicera normalt igen.

Idag fick vi ännu ett lass virke hemkört.

Det är precis på nätten att lastbilen kommer in på vår tomt, och jag fascineras lika mycket varje gång av hur skicklig chauffören är.

Barnen har utfodrats med pannkaka, och Peter ringde från en mobil med dåligt batteri, och hann säga att han stannar på fika hos sin mamma och styvfar för att titta på dörr till huset.

De har nyss köpt en, och har bra priser genom en byggfirma, så det är bara att passa på.

Inatt drömde jag faktiskt om hur dörren skall se ut. Svart som natten och trä.

Nä, nu skall jag försöka förpassa mig nedåt och ta tag i disken som tornar upp sig på diskbänken.

Åtta skall småttingarna i säng, sedan får jag förhoppningsvis dyka in i mitt manus igen. Nu börjar det roliga...att fantisera vilt. Det gamla är nu redigerat och klart för bok...eller...hm...det behövs nog några vändor till.

Ha det

Manusskrivande och datatrubbel är ingen bra kombination

Inatt skrev jag till klockan tre, och det gick strålande. Om jag fortsätter i den här takten lär boken inte ta alltför lång tid att skapa.

Mackan blev utsatt för högläsning ur den och uttryckte sig så här:

”Wow, vilken bok. Den är ju skitspännande. Vad får du allt ifrån? ”

 Han har till och med varit med och namnsatt några företag i boken, och titeln på boken blir till nittionio procents säkerhet "Hat och en gnutta kärlek". Skälen till det får du då boken kommer ut.

Vi har bränt hela lånet, och försöker nu öka på det, men som nyföretagare kan det bli lite krångligt.

Jag brottas med mitt dåliga samvete att inte kunna bidra med mer än de ynka 4700:- jag får från a-kassan varje månad.

Det är jobbigt att stå bredvid och se andra slita, och inte ha möjlighet att bidra med ett endaste handtag på grund av okunskap.

Nu har jag lämpat av ungarna som faktiskt var glada när jag gick. Hampuz lekte med klossar, Zabine lekte med sin älskade Arvid, och Razzel lekte med ett gäng ungar.

Det känns skönt i hjärtat när ungarna har det bra.

Idag skall jag skriva skrivpuff, och sedan gå ut för att ta reda på en massa bråte Peter slängt ned från övervåningen efter snickarna.

Rockmusiken ekar över bygden, och snickarkillarna jobbar för fullt.

De skall täcka in balkongväggen, och jobbar bara idag och imorgon, sedan måste vi motvilligt pausa tills vi fått mer pengar.

Datatrafiken här ute är just nu kaotisk och fungerar sporadiskt. Det innebär att jag inte kan surfa, läsa, eller kommentera mina vänners inlägg.

Jag hittar jobb som jag söker, men inte ens cafe´t nere i byn behagar skicka en rad att de tyvärr anställt någon annan. 

När jag får pengar, och skall anställa folk skall jag behandla de sökande med respekt.

Idag finns inga ursäkter. Ett enkelt massmejl till de sökande räcker.

Som arbetslös nedvärderas ens initiativ att överhuvudtaget försöka få anställning, när arbetsgivarna inte ens orkar svara.

Ha en underbar dag

Kram

Min kropp gav upp, och lade av

Gårdagen blev mycket underlig.

Jag körde barnen till skolan, och Lilleman fick gå på dagis för första gången på länge.

Innan vi gick in lade vi oss i en korggunga på skolgården och tittade på moln och pratade om livets allvar.

Han har mycket tankar min lilla professor.

Väl hemma igen skrev jag på manuset, och gick helt upp i det trots dunkande snickare, och hårdrock på högsta volym.

Klockan rasade iväg, och halv tre hämtade jag ligan...som inte alls ville åka hem eftersom den nya klätterställningen på skolgården står så snyggt uppställd på vägen mot bilen.

Lilleman är överlycklig eftersom det kommit en ny kille till dagiset, som i och för sig har ett mycket svåruttalat namn(Samuel) men är lika lugn som Hampuz.

Zabine var snorig, och somnade i soffan. Razzel tittade på film, och jag gick ut för att rensa av på tomten efter snickarna.

Lilleman och jag höll på med det tills mörkret kom, sedan lade vi oss i vår säng.

När jag vaknade snurrade jorden, och jag stapplade in i vardagsrummet där jag rasade ned i soffan.

Jag känner så väl igen symptomen, och tittar längtande bort mot bordet där datorn och allt researchmaterial ligger...det är kört...kroppen har gett upp.

Jag har extremt lågt blodtryck och lider av blodtrycksfall sedan unga år. Något som bara kan avhjälpas genom långa promenader, eller löprundor. Bah! Det var länge sedan mina ben rörde sig så pass.

Jag blev liggande tills i morse, och var ARG på mig själv för att jag inte behandlar min kropp lite snällare.

Så imorse gick jag ut på promenix med två glada vovvar innan frukost.

Efter att ha lämnat barnen på diverse ställen åkte jag hem, och kollade mejl.

Ett av mejlen glädjer mig extra mycket, och jag svarar blixtsnabbt. Så fort jag fått svar skall jag skriva om min lycka att ha ynnesten att få barn bland annat.

Jag har svarat på mejl till Peters firma SPEED BYGG & PLÅT, och ringt upp Peter för att ge honom telefonnummer till människor som efterfrågar hans kunskap.

Beslutet att öppna eget är nu etablerat hos Peter och hans bokföringstant skall sköta mina papper också. Nu gäller det bara att ta det magiska steget, men framför allt få klar boken.

Ha en underbar dag

TEMA Behaga

Alla saker jag gör i livet är avsedda att behaga dig

Allt jag säger likaså

Ändå ser du aldrig mig i ögonen, eller tilltalar mig med mitt namn

När jag snuddar vid dina ben flyttar du dig bort som om jag var täckt av smuts

Om jag pratar, stänger du öronen, och pratar om något annat

Allt jag önskar är att få en chans att behaga dig

Bli sedd

Tema Genombrott

Patrik förbannar sina darrande händer när kaffet för hundraelfte gången hamnar på duken. 

Han slår hårt i bordet med knytnäven, och skriker ut sin frustration över kroppen som inte alls följer hans direktioner.

Haltande går Patrik till diskbänken, hämtar trasan, och torkar upp det svartbruna kaffet.

Sjukdomen som börjat samma dag han trädde in i medelåldern tär inte bara på honom. 

Tea lämnade Patrik samma dag han kastade sockerskålen genom fönstret, och skrämde lilla Lovisa som gråtande sprang in i sovrummet till mamman och berättade vad pappan gjort.

Med hjälp av vännerna söker han på nätet efter tecken på genombrott i forskningen, men blir lika nedslagen varje gång då ordet obotligt visas.

"Hjälp mig dö!", skriker han till Tea då hon hälsar på en stund senare. "Min kropp har blivit ett fängelse. Hjälp mig älskade du!"

Tea vet inte vad hon skall göra. Kärleken är försvunnen, och har ersatts av medömkan. Patrik är en spillra som klamrar sig fast vid hoppet att ett mirakel skall hända.

"Jag är inte kapabel till det...förlåt vännen, men jag kan inte...hur mycket jag än vill."

Hon hämtar tabletterna som är avsedda att minska smärtan, och lägger dem på hans tunga, sedan smeker hon den magra kinden.

"Jag lämnar burken här..."

Hon ställer ned medicinförpackningen på bordet, och ställer ett glas vatten bredvid.

Tea tittar en sista gång på Patrik, och kastar en slängkyss till honom medan tårarna rinner nedför kinderna.

"Ha det bra..."

TEMA Måla

”Snälla, snälla mamma…kan jag inte?”

Lilla Zabine 6 år ler sött mot mig medan hon visar upp en karta med ögonskuggor som hämtats i min låda.

”Snälla…?”

Hon vrider bevekande på det söta ansiktet, och borrar in blicken från de turkosa ögonen i mitt hjärta.

Jag tvekar några sekunder, funderar på om det blir några följder av mitt val, och säger sedan med mjuk röst:

”Okej älskling, men inte för mycket.”

Min lilla dotter går in på toaletten och låser om sig.

När jag lägger örat mot dörren hör jag henne fnittra och prata med sig själv.

”Sådär ja, nu är jag klar…nä…lite till här…och här…och…”

Full av skratt flyttar jag mig snabbt från dörren när den plötsligt slås upp och en sminkad sötnos visar sig.

”Är jag fin nu?”

Blågrön ögonskugga är målad på ögonlocken längst upp mot ögonbrynets kant, och rosa lipgloss glänser på de smala läpparna. Håret är tillbakadraget från ansiktet och uppsatt i en tofs som hon tryckt in en solros i.

Min lilla gumsa är vacker som en dag, och mitt mammahjärta nästan sväller över att stolthet. Hon passar jättebra i färgerna hon valt, och tyvärr hade jag inte kameran redo för att dokumentera hennes uppenbarelse.

”Jag har bara målat lite. Ser du?”

Hon pekar på läpparna och ögonlocken medan hon putar med munnen.

”Tror du Arvid tycker om mig nu? Han och jag skall gifta oss när vi blir stor. Fast Arvid säger att han inte vill, men jag skall lura honom.”

Jag pussar henne i pannan, och smeker den brunbrända kinden som för tillfället har ett tunt lager rouge.

Min lilla älskling…det är klart att han tycker om dig. Du är jättesöt hjärtat.”

Med glada, hoppande steg springer den lilla iväg till grannpojken för att visa upp sig.

God morgon, eller?

Åh vad jag blir frustrerad över att internet strular!

Ibland ger jag helt enkelt upp och struntar i den dagliga puffen, men då känns hela dagen underlig, och mitt skrivande på bokmanuset är svalare än vanligt.

Skrivpuffen ger min dag en naturlig och skön ingång till skrivandets magiska flow, och att läsa mina kombattanters texter får mig att både skratta, gråta och förundras.

Inatt har det regnat, och inne i huset är det läskigt våtvarmt. 

Jag delade dubbelsängen med Peter och två ungar, så jag lade mig skavfötters med dem istället för att ligga bredvid, och svettas ännu mer.

Lilleman är på väg att sluta med blöja, men misslyckas då och då. Igår blev det ett stort illaluktande misstag, som gjorde att jag kastade både kalsonger och byxor. Det stank verkligen bläh!

Nu är det dags att äta frukost och sätta igång operation dagsverke. Peter och Mackan smörjer in sig med liniment, och barnen klär på sig medan jag febrilt trycker på tangenter för att jag blir bortkörd från bordet då Zabine dukar fram.

Ha en härlig dag

Turbulent var bara förnamnet

Idag började dagen med att jag blev väckt av Lilleman som pinkat på sig, och ropade förtvivlat från barnrummet.

I med sängkläderna i tvätten, och på med ny blöja, sedan passade jag på att skriva skrivpuff i hopp om att internet skulle vara lite snällare nu på morgonen.

Naturligtvis ramlade jag ur som vanligt.

Igår kväll trampade vårt minsta hjärtegull på en spik, och jag tvättade det noga, men var ändå orolig i morse.

Som tur är lyckades jag fånga honom i luften så att spiken inte gick in så långt, och han mådde bra.

Efter frukosten klippte jag hela ligan, inklusive mig själv, och lyckades till och med få till håret på minstingen som inte alls gillar sitta-still-läget.

Peter for iväg för att hämta Mackan, och Razzel följde med.

Under tiden skrev jag lite, diskade, och påbörjade jobbet med att plocka upp vinterkläderna. Ha, ha...det är väl ändå typiskt att värmen kommer tillbaka då jag tar undan shortsen och sandalerna.

Razmus kompis Tobias kom hit och skall sova över. 

De hade jätteroligt och hoppade som besatta i studsmattan, slogs med svärd(i plast) och sprang runt och busade med de andra barnen.

Peter och Mackan försvann upp på taket, och sågs inte på hela eftermiddagen. Det var bara det taktfasta dunket från hammaren som påminde om att de fanns hemma.

På eftermiddagen händer det som inte får hända...Lilleman kommer in med blodet rinnande från näsan, och de andra berättar att han ramlat ned från stegen med näsan före.

När jag med darrande hand torkar bort blodet träder en ordentlig tjockläpp fram, och en ymnigt blödande näsa. Lilla gubben är käck, och gråter inte alls trots att det måste göra ordentligt ont.

Han får lägga sig på soffan och titta på en film, och jag frågar hundra frågor för att ta reda på att han inte är allvarligare skadad.

På kvällen har vi myskväll med popcorn, chips, salta pinnar och film på två håll. Småttingarna i mitt och Peters sovrum. Razzel och Tobias i barnens rum. Jag skall sova med Peter, Zabine och Hampuz inatt, så det blir nog varmt.

Nu tänker jag smita undan och skriva lite.

Godnatt 

TEMA Vackla

Benjamin lägger handen på översta delen av ratten och svänger långsamt in på den lilla skogsvägen för att hitta ett ställe att pissa på, Vägen är illa medfaren, och bilen skumpar betänkligt. Han hör att avgasröret slår i marken fler gånger, och fruktar att det skall gå av. Runt vägen står en kort granskog som är alldeles för perfekt för att ha sått sig själv. Dem är limegrön i topparna, och Benjamin minns vad hans pappa fotografen berättade när han var liten grabb.

   ”Älgarna älskar de här, och om du vill ta en bra bild hittar du alldeles säkert dem på en sådan här plats.”

Pappa bar alltid en kamera på magen, och Benjamin blev inte förvånad när han fick en egen i sexårspresent.

Mamma hade först vacklat, men bestämde sig efter några veckor att ide´n var bra.

Som vuxen fångade han fascinerad kvinnorna mitt i dödångesten, och kunde komma mitt i en fotosession.

Det som fångade hans blick varje gång var det svängande röda blänkande håret. Den röda massan nästan dansade framför ögonen på honom och bad om att få bli berört.

Benjamin ruskar på huvudet när bilderna poppar upp i huvudet, och han höjer musiken på radion.

Den gamla bilen är så låg att gräset som växer i mitten av vägen slår upp i den. Ljudet gör att han minns gången då mamman fick ett av sina anfall och släppte barnvagnen som rullade iväg nedför skogsbacken, och landade i ett törnbusksnår.

Benjamin hade fortfarande ärren kvar, och trots att den lillla pojken var knappt tre år mindes han smärtan.

Plötsligt tar vägen slut, och de korta granarna byts ut till urskog med höga tallar, och björkar blandat med ekar som bar samma omfång som bilens svarta däck.

Solen som nyss strålat ned från en klarblå molnfri himmel, byttes ut mot svarta hotfulla moln, och lätta regndroppar föll ned.

Benjamin är dock så pissnödig vid det här laget att han trotsar vätan, och kliver ur bilen. Rakt i en hög med små ovala älgpluppar. Han gör en grimas av vämjelse och skyndar sig att torka av foten så gott det går, sedan nästan springer Benjamin till ett av träden och gör det han behöver.

Regnet öser nu ned, och han känner hur vattnet skapar små rännilar på huden. Det är ljummet och luften fylls av ljudet från vätskande droppar som träffar gröna blad, och törstande mark.

Plötsligt sträcker han ut armarna och snurrar runt, runt.

Det mörka halvlånga håret klibbar mot hans kantiga ansikte, och Benjamin känner för första gången på mycket länge lycka, ren och sann lycka.

TEMA Fallgrop

Om jag säger att livet är en slide på guldskenor så ljuger jag.

Om jag säger att livet är tufft så är det att förödmjuka mitt förflutna

Om jag däremot ber dig att noga ge akt på vad människor säger, och människor gör.

Om jag gör det, kanske du får en hjälpande hand i livet, och slipper stiga på så många törnen som jag gjort, och om du har riktigt mycket tur så kan det till och med hända att du slipper falla i fallgroparna som läggs ut längs din livsväg.

Då min kära, älskade unge är sanningen mycket närmare än osanningen, och trofastheten i ditt hjärta får stå kvar med stadigt brinnande låga.

TEMA Fallgrop

Om jag säger att livet är en slide på guldskenor så ljuger jag.

Om jag säger att livet är tufft så är det att förödmjuka mitt förflutna

Om jag däremot ber dig att noga ge akt på vad människor säger, och människor gör.

Om jag gör det, kanske du får en hjälpande hand i livet, och slipper stiga på så många törnen som jag gjort, och om du har riktigt mycket tur så kan det till och med hända att du slipper falla i fallgroparna som läggs ut längs din livsväg.

Då min kära, älskade unge är sanningen mycket närmare än osanningen, och trofastheten i ditt hjärta får stå kvar med stadigt brinnande låga.

Dagens skörd av händelser

Idag har jag jobbat med SPEED BYGG & PLÅT hela dagen, eller rättare sagt gjort papper som krävs för att få firman att rulla.

Det blev till att ringa runt och prata med folk och googla flitigt.

Snickarna han inte lägga på taket, men har byggt takstolar, och påbörjat taket till farstun. Det blir såååå fint.

Det är bråttom, eftersom fönstren kommer på tisdag och då skall lyftas upp på taket på farstun.

Idag skrev jag räkningar och skickade iväg nästan 200 000 med hjälp av internetbanken. Känner mig lite olustig när jag gör det, och undrar för mig själv hur många som blir av med sina pengar genom att bara trycka på fel knapp.

Hela dagen gick åt till att skriva papper, och någon timme innan barnen skulle hämtas gick jag ut och grävde det sista för dräneringen bakom gäststugan. Inte alltför lätt eftersom någon roat sig med att slänga massor av sten i jorden. Antagligen tänkt för att dränera bort regnvattnet.

Nåväl, nu är det gjort, och jag kan börja med det inre. Eller inte...

Till helgen blir det hårdkörning med att måla panelen till huset. Min hand kommer att vara obrukbar efter den pärsen. Redan nu börjar jag känna av hösten i händerna och fötterna.

Peter brukar skratta åt att jag använder vantar ända tills i maj, och bara har några månaders uppehåll innan det är dags igen.

När jag skriver använder jag sk torgvantar. De hjälper lite mot värken, och är sköna över ett elakt ärr som stör mig. Nerverna har inte växt ihop riktigt och skapar falska känslor i handen. Mycket irriterande, och grunden till att jag fick sluta styrketräna.

Egentligen skulle jag ha gjort äppelpaj ikväll. Min lilla sötnos Zabine klättrade upp i äppelträdet och ramlade ned med skrapskador och blåmärken till följd, och jag lovade att fixa paj tills imorgon.

Hennes ord när hon kom gråtande in till mig var: "Nä, jag bröt inget ben, för det sitter kvar." 

Jag kunde inte låta bli att skratta samtidigt som jag pysslade om lilla Snuffsan. Hon har skrapat sig rejält i sidan, men inte knäckt några revben, sedan har hon skrapat insidan av benet. naturligtvis svider det som sjutton, och jag fick vara hennes personliga betjänt ikväll.

"Mamma! Hämta vatten." Tystnad..."Mamma! Kan du sätta på radion?" Tystnad igen..."Mamma! Jag måste kissa...mamma hjälp jag hinner inte..."

Efter ett besök på toaletten, och lite kvidande över värken i sidan somnade hon sött.

Nu är det tyst i huset, ja förutom kattens kurrande, och Chiccos snörvlande.

Det är tid att stänga av internet, och sätta mig med bokmanuset.

God natt

Novell till hälsingeskrivarnas antologi

Idag skall jag skriva på en ny novell till Hälsingeskrivarnas antologi.

Den skall handla om Hälsinglands vackra vyer, och alla färger som finns där.

Jag har en ide´ som kan växa till sig av lite flödesskrivande.

Lilleman är hemma och busar runt medan jag slåss med det mobila internetet som fungerar uruselt. Jag har betalt en massa räkningar på morgonen via min bank, och försöker hinna skriva skrivpuffen innan den där irriterande hoppande Teliafyrkanten startar.

En disk står och väntar, och en kasse med tvättade kläder ligger anklagande på bordet i hopp om att få bli inplockad i skåpet.

Snickarna är tillbaka och tre stycken män bankar frenetiskt på vårt tak.

Nu skall jag stänga av datan och kramas med en irriterad Hampuz.

TEMA Välstånd och Något omtumlande

”Grattis! Du har vunnit en miljon.”

Jag skrattade högt, åh så typiskt det här var för min vän Pelles humor. Jag vet inte hur många gånger jag hört de där orden och exploderat av lycka, för att i nästa minut höra ett högt asgarv och Pelles lite sträva röst.

Nu hade jag fått nog…och för att visa det slängde jag helt sonika luren i örat på den övertrevliga rösten.

De andra gångerna hade min vän spelat upp en inspelad kvinnoröst på sin mobil, och till och med haft fräckheten att vänta flera timmar innan han ringde och förklarade att allt var en bluff.

Du förstår kanske själv vilken lycka jag uppnådde på de där timmarna, och hur många internetsidor jag plöjt igenom med snygga motorcyklar, hus och bilar.

Att plötsligt från ingenstans få en miljon kronor och öka sitt välstånd ansenligt är förenat med stor risk för både hjärtattack och hjärnblödning.

Precis när jag tänkte den tanken ringde det igen.

Först tänkte jag strunta i att svara och leva i villfarelsen att jag var rik en liten, liten stund till, men insåg att jag bara var barnslig och lyfte luren.

”Grattis! Du har vunnit en miljon!” Det var samma röst, och samma budskap igen.

Irriterat slängde jag på luren igen, och tryckte på snabbnumret till Pelle. Nu jäklar skulle han få höra att han levde.

”God morgon…” Rösten som mötte mig var nyvaken och hesare än vanligt.

”God morgon? Pelle för faan, klockan är tolv.”

Jag tänkte för mig själv att han var en bra skådespelare, och funderade några sekunder på att spela med, men var alltför irriterad.

”När skall du sluta med de här barnsligheterna? Det är inte kul längre.”

Pelle hostade, och jag hörde att han tände en cigarrett. ”Ursäkta, men vad pratar du om egentligen? Jag har pannknack och är sååååå trött. Det blev sent inatt, men jag träffade en skitsöt tjej…”

Jag satte mig ned på soffan, och darrade på rösten när jag pratade. ”Så…du har sovit tills nu?”

Pelle hostade igen, och jag hörde att han spottade i sin lilla spottkopp han förvarar vid sängen. ”Jepp!”

Jag drog efter andan och lade mig ned i soffan med fötterna på kuddarna.

”Faan, jag tror att jag svimmar. Pelle…jag…”

Tungan kändes för stor för munnen, och jag lade på luren utan någon förklaring till honom.

När telefonen ringde igen, och jag såg att det var okänt nummer slet jag upp luren med andan i halsen.

”Grattis! Du har vunnit en miljon!” Innan jag hunnit säga något lägger hon snabbt till. ”Hej…du…lägg inte på! ”

Jag andades djupt några gånger och viskade sedan fram, ”En miljon? En miljon kronor?”

Kvinnan i luren skrattade.

”Ja en miljon. Var sätter jag in dem?”

Stammande gav jag henne mitt banknummer, och tanken att det var någon som ville ha mitt konto för att stjäla mina pengar flög genom hjärnan.

”När ser jag dem?”

Kvinnan bläddrade i några papper, sedan sade hon med mjuk röst.

”Om tre bankdagar. Det borde bli på onsdag.”

När jag lagt på luren var hela mitt inre i uppror, och jag sitter en lång stund utan att göra någonting alls, för att i nästa sekund hoppa upp och ned i soffan och skrika av glädje.

jobb, gräsklippning, åkervindor och barn

Idag har det varit en intensiv dag.

Peter skulle iväg till Järna och sätta list runt fönster och dörrar på huset vi var till igår, och ville ha sällskap och hjälp av mig och Lilleman som fortfarande hostar och snörvlar.

Sagt och gjort. Efter att jag packat barnens ryggsäckar, och lagt in vår väska i bilen körde vi barnen till skolan och for sedan vidare.

Resan dit går genom kullar och dalar, och jag njuter av färden. Tänk så många vackra ställen det finns i vårt land.

I början var det dimma och lite småkallt, men framåt tolvtiden kom solen och värmde upp oss.

Hampuz hittade en sandlåda, och jag tjuvade lite frön från en fingerborgsblomma de hade.

Utsikten är formidabel, och jag satte mig ned på trädäcket för att bara njuta.

Men, nu var det inte för nöjes skull vi var där, och Peter plockade snabbt upp det som behövdes och blev assisterad av mig och Hampuz.

Lilleman kommer nog att bli hantverkare, för redan nu ser vi att han har intresset och han är urstark.

 När vi är på väg därifrån kommer en granne och vill prata med oss. Han frågar Peter om han är plåtslagare, och får ett visitkort med loggan SPEED BYGG & PLÅT. Mannen pratar med Peter om sitt tak, och ger sitt nummer så att de kan få kontakt.

Klockan var tre när vi stannade vid Tumba stationen för att hämta upp Mackan, och min mage kurrade intensivt. Lilleman hade somnat, och sov hela vägen till skolan där jag med stort besvär fick med mina små hem. Razmus hade ätit en pyttebit kyckling och två riskorn. Gissa om han var på uruselt humör? Och jag var snart på lika dåligt jag. Han sprang tillbaka in i skolan två gånger innan jag äntligen fick med honom till bilen. Då var jag nästan på väg att lägga ungen över axeln och bära honom därifrån. Tänk vilken förmåga de där små liven har att trampa på ens nerver med glödheta fötter. Jag var rosenrasande innan vi kom därifrån.

Väl hemma blev det mat på studs, och sedan gick hela klanen ut och byggde ställning. 

Det såg lite roligt ut med tre barn och två vuxna karlar som klängde runt i den, och jag kunde inte låta bli att fotografera.

När det var klart klippte jag gräsmattan, och höll på att köra över en groda som jag räddade och släppte i skogskanten där den är säker för farliga klippare, och människor.

För en gång skull var det inte en sådan där äcklig padda, utan en söt groda som inte verkade ett dugg rädd för mig.

Plötsligt kommmer Zabine rusande och berättar att hon hitta min favoritblomma, och jag tar med mig spaden för att gräva upp den, och låta den lilla sötnosen föröka sig på vår tomt.

Åkervindan har alltid varit min favorit. Så söt och spröd, men en av de värsta ogräs man kan råka ut för.

Efter många, långa diskusssioner här hemma har jag fått tillåtelse att låta ett gäng växa upp runt vår stora veranda, och förena sig med stockrosor och vindruvor som inte riktigt tar fart.

Visst är hon söt?

Så blev klockan åtta, och det var dags för nattning. Efter lite flyttande mellan sängar kom alla till ro och somnade vid nio.

Peter körde hem Mackan och jag skrev lite dagbok.

Nu skall jag stänga av internet, och skriva på manuset.

Ha det gott

Kram och godnatt

Är det dags att ta på skor nu?

Sommaren igenom har jag dissat skor och sprungit barfota.

Jag älskar känslan av killigt gräs, och grus som plattats till av bildäck.

Barnen är likadana, och lika svartfotade som mig.

Det var inte lätt att förmå mina små att sätta på sig kläder när de skulle till skolan. Mina nakenfisar ville helst gå utan de där kliiga tygplaggen och känna luften mot sin nakna solbrända hud. Och hualigen för att ta på sig skor, de är ju trånga och skaver.

Efter lite övertalning fick jag på samtliga barn några paltor, och åkte tills skolan där en lärare berättar att personalen har svårt att förmå många av ungarna att ta på sig skor och jackor.

Chicco spydde och sket hela natten med början vid tre. Hundkräket hade gjort det på ett antal ställen, och  jag är väldigt glad att mina fötter inte råkade trampa i det när jag tumlade upp första gången, trött på gränsen till medvetslös efter att bara ha fått sova två ynka timmar.

Idag har jag inte gjort många knop egentligen, men ändå åstadkommit mycket. 

Peter körde barnen till skolan i morse, och jag och Lilleman skulle vila eftersom jag haft en tuff natt, men det blev inte en enda sekunds vila eftersom Hampuz omväxlande lade sig tätt intill mig och kramades för att i nästa sekund studsa upp och babbla om något helt oväsentligt.

Jag gav upp och gick ut i trädgården för att plantera om lite sommargylling som förvirrat sig in i ett av landen, och samlade in fröer från mina olika Vallmos, och från fingerborgsblomman.

I samma andetag grävde jag upp lite potatis för att eventuellt koka den.

På vägen från landet ser jag till min förskräckelse att jag glömt gräva färdigt diket till dräneringsslangen på gästhuset, och börjar fickla där.

Peter kommer hem ungefär samtidigt som jag skriver på manuset, och vill ha mat. 

När vi ätit klart åker vi iväg på ett jobb i Järna som Peter har genom sin firma SPEED BYGG & PLÅT. Han skall sätta bleck på ett fönster.

Vilken kåk det var...jisus...det var sjöutsikt, stoooooort hus, stort trädäck med pool, badtunna...rubbet.

jag tog några snygga foton på småttingarna som var helbegistrade över den formidabla utsikten.

Snickarna har varit borta några dagar, men Peter och Mackan har varit desto flitigare. Eller vad sägs om det här?

Checka in den svarta plåten...

Botkyrka kommun ville att vi skulle lägga på tegel, men Peter berättade att han var plåtis, och att plåt håller längre än tegel. Då gav de med sig, och gav oss tillåtelse att ha svart plåt som matchar resten.

Lilla Zally växer så att det knakar, och skall snart snörpas. Jag hoppas att hon inte hinner bli med kattungar, men...time will tell. Blir det så blir det.

Mitt manus utvecklas långsamt, och det stora felet jag just nu gör är att jag redigerar under tiden som jag skriver. Det är rent ut sagt livsfarligt, och jag slår mig själv på fingrarna varje gång.

från och med i morgon skall jag skärpa mig...its a promise.

Nej, nu lägger jag ihop och tackar för mig. 

Godnatt kram

TEMA Reklamera

”Ursäkta…” Anna viftar frenetiskt med handen till en man iklädd röd t-shirt och svarta tajta byxor. ”Hallå?” Hon ställer sig på tå för att se bättre, och registrerar ett mörkt guppande huvud ovanför hyllorna som avlägsnar sig.

En kvinna iklädd helgrått vänder sig irriterat mot Anna och ser sur ut. ”Du får vänta på din tur.” Hon vänder sig i köns riktning igen och sätter ut armbågarna för att få bättre plats. ”Förresten tycker jag att du verkar för ung för sådant här.” fräser hon och tittar några sekunder på Anna innan hon placerar sig tätt bakom framförvarande kvinna.

Den t-shirtklädda killen kommer tillbaka och drar om och om igen med handen genom håret medan en tunn rännil av svett banar sig väg från pannan och ned över näsan och munnen. ”Vem står på tur?” Han scannar över kön och möter Annas blick. ”Du har stått här länge. Kom så skall jag visa hur du gör.”

Han sträcker ut handen mot Anna, och greppar fingrarnas yttersta spets, ”Det är fullt kaos här idag. Tanterna är som galna så fort vi har sådana här erbjudanden.” Killen studerar Anna så intensivt att hon rodnar, och han placerar ett finger under hakan på henne. ”Är inte du lite väl ung för att göra sådant här?” Killen lägger handen över hennes höft och glider sakta över den. ”Här finns ju inte en gnutta fett.”

Inom sig börjar hon ångra den långa resan till storstaden, och nycket att klippa sig, byta klädstil och det här. Alla saker hon gjort för att göra om sig skapade bara ångest och ännu mer längtan efter pojkvännen som dumpat henne samma morgon.

Anna utbrister plötsligt, ”Kan man reklamera dålig kärlek?” Hon slår händerna för ansiktet och snyftar. ”Min pojkvän gjorde slut i morse, och jag…”

Kalle som killen i röda t-shirten heter, lägger armarna runt den unga kvinnan som är mycket söt, och undrar hur han skall luska ut hennes telefonnummer. ”Såja…det löser sig…”

Han smeker Anna över kinden, och tittar ut mot affären där tanterna nästan trampar ned varandra i ivern att komma in. ”Jag kanske kan ta en kort fikapaus, så kan vi prata.” Kalle vinkar till sig en äldre kvinna som står vid en hylla och plockar upp varor.  ”Jag går på fika en stund. Kollar du läget därinne?”

Under tiden han tittar bort smiter Anna ut genom den halvöppna dörren, och banar sig väg genom folkhopen. Hon vill hem…till mammas trygga famn, och sängen som är fylld av gulliga gosedjur.

TEMA Hiss

Jag visste aldrig vilket humör han skulle vara på.

En del dagar gömde jag mig i garderoben tills han gått.

Mamma såg aldrig de där sidorna, och hyssjade mig då jag tog upp vad jag varit med om.

Jag fick inte synas, och helst inte heller höras.

En dag stod jag i hissen när farbror Evald kom instånkande.

Det runda ansiktet blossade, och han hade som valigt glömt att dra upp dragkedjan på byxorna. Inte en enda blick gav han mig. Ett tryck på knappen, blicken rakt in i väggen, och det sedvanliga dubbelplinget på vår dörrklocka.

Några minuter senare var dem igång. Stönandet från mamma och ett underligt väsande från honom. Sängens brädor knakade oroväckande, och mitt hjärta nästan brast av ångest att pappa skulle komma hem.

Naturligtvis höll det inte länge.

En dag när farbror Evald joxade med mamma i badrummet medan de duschade, var jag så inne i lyssnandet efter deras rörelser att jag totalt missade att kolla ytterdörren.

Ljudet av pappas förgrymmade röst, och spegeln som sprack i samma sekund förföljde mig tills för några år sedan. Ärret under ögat hade läkt, men mitt inre var som ett öppet sår.

Psykologen jag besökte öppnade alla ventiler och jag grät i nästan ett dygn.

Dagen efter gick jag till mammas grav som var tom och täckt av ogräs. Jag hade äntligen förlåtit henne, och förstod delvis varför hon gjort som hon gjort.

Dagbok-Trasiga datorer och meckiga bilar

Jag och datorer har ingen speciellt bra relation, inte heller bilar ligger på min pluslista.

Underligt nog går de där förbaskade plåtvidundren sönder på platser de helst borde ha fungerat som bäst.

Sist bilen kraschade stannade den mitt i värsta rusningen på en sådan där väg som alla passerar. Naturligtvis var bilen full av barn, och solen gassade. Allt precis allt var emot mig.

Nu står jag här igen…denna gång med datorn.

Igår morse startade den snällt, men på kvällen vägrade den att göra någonting över huvudtaget. Seg som om den ramlat i lim, och ovillig att gå in på nätet, eller ens säga hej.

Bah! Det slutade med att jag tog datorn under armen och gick till grannen som hade en dataexpert hos sig. Hm…

Han fick igång den, matade in Firefox och skickade hem mig.

Ha, ha…skiten fungerar en halv gång sedan är det samma trams igen! Behöver jag säga att jag var ARG, och det var väldigt nära att kära datorn åkte genom rutan, ut i en av de där svarta sopsäckarna som skall till återvinningen.

Peter och Mackan dunkade på plåt på taket, och det blev urfint (bilder kommer senare)

Jag tragglade med datorn hela dagen och kvällen.

Fasiken, jag hade kunnat skriva hela dagen istället. Blir så irriterad när det blir så här. Bortkastad tid, och onödig energi på ett dött ting.

Nyss ringde min pappa och berättade att min 91-åriga morfar dött. Nu var han inte någon älskad sådan…eller rättare sagt…jag känner honom inte. Morfar var otrogen mot min mormor och flyttade ihop med den andra tanten. Mormor dog, ensam och bitter…och till och med prästen skällde på morfar från predikstolen.

Vem vet…hon kanske möter upp honom i himlen eller var de nu hamnar, och tar honom i örat. He, he.

Jag kan se det framför mig. Gammgubben kommer upp till Sankte Per och träffar en ung vacker kvinna som tar emot honom och presenterar sig som Sonja.

Om man nu blir yngre.

De gånger jag ”sett” farmor och mormor har de varit lite yngre, och framförallt inte sett sjuka ut.

Ibland undrar jag om jag har förmågan, eller om det jag ser beror på en vild önskan att det skall vara så.

Jag träffade ett medium genom min skola som sade att jag har gåvan, och att jag skulle vara stolt över den.

Här hemma har det varit stjärnornas krig bland barnen, och det är med en stor tung suck jag sätter mig ned för att äntligen få skriva. Datorn som trasslar står och blinkar i andra rummet, men jag orkar inte se den mer, och släcker ned skiten.

Ha en underbar kväll

Kram

TEMA Rekord

”Nä, jag behöver inga speciella skor. De här duger jättebra.” Klas trär på sig ett par röd/vita mycket slitna Adidasskor och skjuter samtidigt ned sin mobil i plastfickan han hängt runt halsen. ”Största bekymret blir hur jag landar, inte när jag gör det. Klas tittar en lång stund på flickvännen, och ser att hennes ögon är tårfyllda.

    Patricia försöker oupphörligen att svälja gråten och le med tillkämpat lugn, men känner att händerna skakar av frustrationen att inte kunna stoppa det här idiotiska tilltaget. ”Men varför Klas? Jag förstår inte varför du gör det här? Du kan faktiskt dö.”

   Han gör allt för att inte nedvärdera hennes känslor, och hur skall han kunna förklara något, som han inte ens kan förstå själv? Hoppen hade blivit allt högre, och den gången allt höll på att gå på tok blev han arresterad för att ha riskerat andras liv. Att utsätta sig för dylika saker fick adrenalinet att rinna runt i expressfart.

   Patricia ville slita sönder den tunna skärmen, och kasta bort läderselen som var det enda som skilde Klas från att dö när han svävade högt där uppe. ”Jag då? Betyder jag ingenting längre?” Hon tar ett hårt grepp om hans axel och drar honom mot sig. ”Jag älskar dig, fattar du inte det? Om det skulle hända dig…jag…jag skulle dö.”

   ”Så då följer du inte med? Jag hade hoppats att ha dig där. Ett rekord i något dylikt är fint att ha i cv:t som stuntman. Det är inte farligare än att åka på en livligt trafikerad motorväg.”

   Patricia skakar på huvudet.

   ”Jag måste göra det här oavsett vad du tänker och gör.”

   Hon vänder ryggen mot honom och går mot dörren, öppnar den och hämtar en stor ryggsäck med saker. ”Då ger du mig inget val. Jag följer med.”

   Klas står stum några sekunder innan han inser betydelsen av orden och känner kalla kårar av fasa över vad som kan hända henne. ”Jag förstår att du är ledsen, men går du inte till överdrift nu? Det är livsfarligt att kasta sig ut från det där stället, och jag kan inte övervaka dig samtidigt. Nä gumman, det här är inget för en nybörjare.”

   Patricia fortsätter packa upp med darrande händer. ”Jag har gått en nybörjarkurs…” hon väntar på hans reaktion, men inget händer.

   När Klas vänder sig mot henne är han mycket allvarlig. ”Jag förstår vad du vill med det här, men det är ingen ide´…jag hoppar oavsett, och vill du hoppa med och kanske dö på kuppen är det upp till dig.”

   Han suckar djupt och tar upp en pokal som står på skrivbordet. ”Det är lika bra vi gör slut Patricia, och jag tycker det är lågt av dig att vända beslutet mot mig på det här viset. Ha ett bra liv, jag hämtar mina grejor när tävlingen är över.”

Hon sätter sig på golvet och lutar huvudet i händerna, och kroppen skakar av gråt.

    Klas vill trösta, men beslutar sig för att gå. ”Jag ville inte att det skulle bli så här…”

  

TEMA Ett välkommet förslag

Skrik

Bråk

Hårda ord från rosenmunnar

Saknar

Längtar

Efter tystnad

Telefonen ringer

Ettrigt

Högt

Idogt

Svarar

Lyssnar

Hummar

Tänker

Diskuterar

Låter tanken växa

Känner

Längtan

Hopp

Om frid

Jag har läst ett norskt manus som var något alldeles extra

Igår fick jag ett manus i min hand som var mycket speciellt, och gav mig bilder i huvudet som speglades i en sanning jag har haft på nära håll.

Lusten att skriva ett filmmanus på det föll över mig redan efter tre sidor, och trots att det på ytan kanske är rätt enkla saker som utspelar sig är det ganska lätt att förstå hur den stackars mannen kände sig.

Jo jag vet att jag talar i gåtor. Du hittar förklaringen på den HÄR sidan.

Mitt eget manus fick stå tillbaka inatt, och jag läste 143 sidor manus i ett svep...på norska dessutom.

Jag har haft en norsk brevvän som delvis lärde mig olika ord som inte är likadana här i Sverige, faktiskt en av dem jag fått kontakt med igen via facebook.

Nåja, manuset var lika bra som jag anade efter att ha sett delar av Vidars sida, och under tiden jag läser det funderar jag på vad som får en människa att stanna hos någon som slår...med ord eller händer spelar väl egentligen ingen roll...bara det att stanna i en relation där den andre/andra gång på gång visar sådana gemena och svarta sidor att man vill blunda och önska sig bort.

Vad är det som får någon att frivilligt utsätta sig?

Som jag sade förut så har jag just nu insyn i ett sådant förhållande. Båda dricker, båda slår både med ord och händer, och ingen av dem älskar nog den andre. Är kittet hat?

Min lillasyster har precis sluppit ur ett förhållande där allt handlade om kontroll, och svartsjukan fanns som daglig ingrediens. Allt skulle preciseras och synas. Inga slag, men psykisk terror som slutade i katastrof när hon efter tjugo år satte ned foten och sade ifrån.

De som levt i hennes omedelbara närhet visste vad som pågick, men hans nära vänner hade ingen aning om vidden i det hela, och chockades då han på ett brutalt, mycket ogenomtänkt sätt tog sitt liv.
De två barnen som älskade honom som vilken pappa som helst försökte förstå varför han lämnat dem, och fick träffa psykolog.

Jag har själv aldrig någonsin blivit slagen, och tar inte heller emot skällsord som jag tycker är för hårda. Jag är av den åsikten att även om man inte menar det man säger känns det i hjärtat hos den andre/andra, och kan i ett senare skede få fäste i fel tankar.
Jag försöker också lära barnen att om man skall låta de elakaste orden stanna i munnen, och tänka sig för innan man släpper ut dem.

När jag var liten kallade jag inte ens mamma för något annat än mamma eller hennes förnamn. Morsan var i min dåvarande tankegång ett svärord, och att säga något sådant var inte okej.
Idag kan jag skratta åt det där, och blir samtidigt ganska upprörd när äldsta sonen kallar mig en massa fula namn som han inte ens vet vad de betyder, men har snappat upp på skolgården.

Stötta din författarkompis

Om du har en vän som är författare, eller en favoritförfattare, kan du använda dig av dessa punkter för att hjälpa din författarvän/favoritförfattare. Om du är författare, sprid dessa punkter till alla dina vänner för att de ska kunna hjälpa dig!

1. Köp din väns/favoritförfattares bok. Uppmana andra att köpa boken. Gå till din lokala bokhandlare och ditt bibliotek och uppmana dem att ta hem boken. Köp boken som present att ge bort.

2. Vänta inte med att köpa boken. Vänta inte till storhelgerna för att köpa boken som present. För det första: Ju fortare du köper boken, desto mer självförtroende och inspiration ger du din vän. För det andra: Media och andra beslutsfattare ser till hur mycket boken säljer direkt. Ju fler böcker som säljs i början av bokens liv, desto mer uppmärksamhet kommer den att få från beslutsfattarna inom media och konsumtion.

3. Var ska du köpa boken? I första hand från din närliggande bokhandel, det hjälper författaren att få sin bok till din bokhandeln. För det andra: I en bokhandelskedja, för om de börjar sälja boken lokalt, kanske det gör att de köper in boken till hela kedjan. För det tredje: Författarens hemsida, där tjänar författaren mest pengar på att du köper boken. För det fjärde: Köp direkt från författaren. För det femte: Köp från någon internetbutik, Bokus,Bokia, Adlibris osv. (helst från någon av de länkar författaren har på sin hemsida.)

4. Rekommendera författarens bok.  Om du tycker om boken, rekommendera den till dina vänner. Blogga om den, twittra om den, skriv om den på Facebook. Rekommendera boken till Bokklubbar. Recensera boken på så många sociala nätverk du kan, även hos internetbokhandlarna.

5. Tala om för din vän/författaren vad du tycker om boken. Ge din vän/författaren ditt stöd genom att berätta att du tycker om boken. Var den lättläst? Fick den dig att gråta eller skratta? Lärde du dig något ifrån boken?

6. Hjälp din vän/författaren att få föreläsningar. Om din vän har lätt för att tala inför andra kan du rekommendera din vän till skolor, idrottsklubbar, bokklubbar, Rotary etc.

7. Rekommendera din väns/författarens hemsida. Länka till den från din hemsida, din blogg, din facebooksida osv. Twittra om den. När din vän/förefattaren skriver ett blogginlägg, länka till det. Om din vän/författaren twittrar något bra, retweet it (skicka vidare). Lägg ett bra citat från din väns/författarens blogg på din sida. Eller twittra om citatet/blogginlägget.

8. Lägg upp en Wikipediasida för din vän/författaren. Eftersom författare in kan lägga upp sin egen Wikipediasida, kan du hjälpa till med det. Varje författare förtjänar en Wikipedia sida. På Wikipediasidan kan du skriva en kort biografi, räkna upp de böcker författaren skrivit och lägga en länk till författarens hemsida.

9. Hjälp din vän/författaren med media. Om du känner någon som arbetar på en tidning, tv, radio, recensent, bloggare etc, skicka dem en bok, eller en kort berättelse om författaren och boken. Eller berätta för din vän/författaren om din kontakt och presentera författaren för din kontakt.

10. Be! En bön och ett gott ord hjälper alltid. Be för din vän/författaren och boken. Om du inte brukar be, kanske du kan be någon annan hjälpa dig att sända en bön.

11. Fråga. Fråga din vän/författaren om du kan hjälpa till med något. Kanske du har någon talang, kontakter, specialkunskaper etc, som kan vara just precis det som författaren behöver. Eller så kanske författaren bara behöver lite hjälp med att packa och skicka iväg böcker, eller hjälp med några telefonsamtal.

12. Gör en videoinspelning om boken och lägg ut den på Youtube och andravideosajter.

13. Hjälp din vän göra video om boken. Varje författare behöver en kameraman och någon som kommer med goda råd. Lägg även denna gång filmen på Youtube och andravideosajter.

14. Titta efter specialbutiker. När du kör omkring i din hemstad eller närliggande stad, håll ögonen öppna efter specialbutiker som kanske kan vara intresserade av din väns/författarens bok. Barn/Ungdomsböcker i leksaksaffärer, Historiska böcker i Museibutiker. Ta gärna kontakt med butiken själv, eller lämna kontaktuppgifter till din vän/författaren.

15. Titta efter andra försäljningsmöjligheter. Om din väns/författarens bok handlar om hälsa eller är en barn/ungdomsbok kanske den kan intressera läkarmottagningar eller tandläkare. Återigen: Ta kontakt själv eller lämna kontaktuppgifterna vidare till din vän/författaren.

16. Föreslå kataloger, föreningar, och andra  försäljningsmöjligheter. Om du ser en postorderkatalog som har liknande böcker som din väns/författarens bok, berätta för din vän/författare om katalogen. Detsamma gäller föreningar, grupper, bolag osv. som kan vara intresserade av att köpa några exemplar av din väns/författarens bok.

17. Hjälp till med att sälja rättigheter. Om du tycker att din väns/författarens bok skulle bli en perfekt film och du har kontakter med en skådespelare eller filmproducent som du tror skulle vara intresserad av att göra film av boken, presentera din vän för din kontakt. Det samma gäller Tv-producenter, radioreportrar, agenter etc.

18. Var en mentor. Var ett bollplank för din väns försäljningsidéer, boksläpp, bokomslag etc. Dela med dig av din erfarenhet (om du har några) om marknadsföring, skrivandet, förlagsverksamhet, tryckning, design osv.

19. Starta en hjälpgrupp. Bilda en grupp om några kunniga personer som kan hjälpa din vän/författaren med skrivandet, publiceringen, eller försäljningen av vännens/författarens bok. Ni kan träffas ofta, minst en gång i månaden, eller talas vid per telefon eller på nätet.

20. Skriv ett rekommendationsbrev, eller skriv en introduktion till boken. Skriv en bra recension som kan användas på bokomslaget eller i marknadsföringen.

21. Sociala nätverk för din vän/författaren. Twittra om din väns bok. Retweeta (skicka vidare) vännens/författarens twitter. Engagera dig i en konversation med henne på Facebook eller Twitter. Skriv kommentarer på din väns/författarens blogg. Många inlägg synliggör din vän/författaren mer på nätet och hos sökmotorerna.

22. Kämpa för din väns/författarens bok. När du besöker en bokhandel kan du se efter om din väns/författarens bok finns inne. Om den gör det, sätt boken med framsidan utåt i bokhyllan, då syns boken bättre.

23. Sprid din väns/författarens bok. Om du har råd att köpa några extra böcker, kan du lämna dem lite varstans på stan. Lämna en bok på bussen, donera en bok till ditt bibliotek, lägg en bok i ett väntrum. Varje bok som kommer ut i stora världen hjälper till att visa upp din väns/författarens bok och gör också att du sprider kunskapen om att boken finns.

24. Låt din vän/författaren bo hos dig. Om din vän/författaren ska resa runt och signera sina böcker i närheten av där du bor, kan du erbjuda dig att vännen/författaren får bo hos dig.  Kör omkring vännen/författaren till de olika mediauppdragen och signeringsuppdragen. Hämta/lämna vännen/författaren på tågstationen/flygplatsen. Gör så mycket du kan för att signeringsturen i din stad ska bli så bra som möjligt för din vän/författaren. Du kan också, om du vill, hjälpa din vän/författaren med att boka en signerings-, föreläsningstur, mediaintervjuer och andra författarevenemang.

25. Rekommendera din väns/författarens bok till din bokklubb. Om du tillhör en bokklubb kan du rekommendera din väns/författarens bok som läsning i klubben, eller i varje fall berätta om boken för de andra i bokklubben.

26. Sälj böckerna på dina evenemang. Om du är föreläsare, håller seminarium eller besöker mässor etc, erbjud dig att sälja din väns bok tillsammans med dina böcker, eller vilka andra varor du än säljer.

27. Länkar. Lägg upp länkar från din hemsida eller blogg till din väns/författarens bok, blogg och hemsida. Eller ännu bättre: Gör en alldeles egen sida där du rekommenderar din väns/författarens bok, eller föreläsningar, och lägg där en länk till din väns/författarens bok, blogg och hemsida.

28. Intervjua din vän/författaren. Om du är värd för ett internetradioprogram, Podprogram, eller videoseminarium, intervjua din vän/författaren där.

29. Skapa andra produkter. Hjälp din vän/författaren att skapa andra produkter att sälja.

30. Köp boken 1001 vägar att marknadsföra din bok och ge till din vän. Okej, det här var lite själviskt av mig, men din vän/författaren kommer att älska den här gåvan och kommer att lära sig mycket genom att hämta idéer från boken. (Hälsning från John Kremer som har lämnat alla dessa tips. Vill du läsa hela inlägget på engelska kan du göra det här.)

Tipset om det här blogginlägget fick jag från Ann ljungberg, som är mycket aktiv när det gäller att lämna skrivtips, hon håller skrivarkurs, ger ut böcker etc.

Min blogg http://novellbloggen-razaha.blogspot.com/ är fylld av noveller, dikter, och länkar för att hjälpa dig i ditt skrivande, både med filmmanus och bokmanus
Missa inte http://kim-m-kimselius.blogspot.com/ blogg, 

Denna duktiga och snälla kvinna delar frikostigt med sig av råd till blivande författare, och unga som gamla intresserade.

Kram Anitha